Anne Rikala: Det går alltid inte som planerat

Tredje veckan av Florida lägret startar i morgon. I mitt senaste blogginlägg skrev ja i lycklig och pigg väntan att ”kommande , alltså andra, veckan ska bli en av de tuffaste veckorna i vår, med sammanräknat nästan 20 träningspass som står i programmet”..

… Jaa-a, så blev det inte den här gången. Förra veckas söndag vilodag kände jag mig lite krasslig, och på början av veckan tog jag det sen redan lugnare än planerat för att kroppen kändes inte 100%. Sen sluten av veckan har jag varit så gott som sjuk med ont i halsen, hosta och lite värme några dagar. Jävlar! Längtar efter att få paddla, så enkelt är det.

No men, inte så mycket jag kan göra. Gäller att ta det lungt, lät kroppen samla krafter och fighta mot inkräktare. I det långa loppet så är viktigaste den dagliga insatsen året runt, den kvalitet och viljan man har dag in dag ut. Några dagar hit och dit gör ingenting. Nu är det bytheway exact 493 dagar kvar till OS i London!

Positivt var att jag hann komma bra igång med träningen på lägrets första vecka, fick in många kvalitets pass med trofasta träningskompisar och bra vänner från kärä grannland Sverige: Sofia Paldanius och Josefin Nordlöv. Soffan och Jössen. Och till och med hann jag träna med finska lagkompisen Miika Dietrich som jag delar boendet och bilen (och tom. cykeln som vi köpt från pantlånebutik förra veckan!!) med på det här lägret. På tal om kommun livet här på Hogan road 100 med lugn Åbokillen har det funkat riktigt bra. Lugnt och trevligt!

Miika von Dietrich

Mitt rum

Joo-o, måste säga att det är väldigt fint att ha tufft träningssällskap, det är otalig många pass som vi kört tillsammans de sista åren med Soffan och Jösse, och till och med de andra tjejer i svenska landslaget. Jag har även haft möjlighet att finslipa formen inför VM på svenskarnas VM-läger några gånger, tex. förra året. Uppskattar mycketmycket den bra sammarbete och vänskap vi har. Och njuter av stämningen på träningarna: vi kör på 100% när det gäller, jag kan lita på att passen blir tuffa (och så blir vi tuffare!), men samtidigt på det att stämningen är inte för allvarligt, inga rynkor i pannan. Vi har det roligt även om det är super hård –det där är en kombination jag tror att ger resultat. Sport för mig är en glädje och vill gärna att det syns och känns så också.

Glädje var det på Yak for a stack-festivalen i lördags! Det finns över 300 padlare på plats på Pines just nu, och största delen deltog (jag själv bara för en halvtimme som sjuk åskadare, tyvärr ). Här nedan några bilder. Från vänster: angry birds kommer från Finland, de här kanske inte? På höger: vatten vatten. Under: Ingredienser av en paddlare? Muskler, hjärta, guts! och lungor.

Menmen, jag hoppas att vara med på finnkampen och i min båt snart igen! I väntan på det så istället av de missade träningspassen, så har det blivit läspass, internetpass (hållit koll på tex de finska regeringsvaldebatterna -där får man lite avstånd från träningslägerlivet, huh!) och sovpass mm. Får tacka de närä och kärä för dem böcker jag fått av er (och tur att jag tog de med mig obekymrat av max20kgs bagagevillkor) som lägerläsning! Hoppas jag inte kommer att ha tid att läsa resten av de innan det bär mot Portugal tre veckor senare!